Jag gav dig mitt hjärta bara rakt ut, hmm det är min dåliga vana.
För det blir så ibland, jag vet det tar tid och jag tror jag vet
vad vi gjorde för fel, passionerat men okontrollerat, ha, idioter.
Och jag vill bara känna hur det känns tänka tillbaka bara minnas & vara konsekvent.
Våra stunder vi hade, tankar idér din lukt i din nacke, pussar och skrattar åt sista
gången vi delade en spliff på balkongen, satt uppe på natten.
Och jag minns när jag mådde kasst du sa du kan dra vårt last.
Det kommer funka, måste funka, nånstans där finns vår plats.
Den enda personen som tagit upp min tankekraft 24/7..
Och jag trodde jag borde va trygg vi gör det tillsammans och han har min rygg.
Oh shit vad jag älskar dig trotts att jag knappt visste vad dom orden betydde.
Och det vet jag typ inte ens idag.
Det gick för fort, vi vände blad från ett sånt förhållande tar det lång tid att tända av.
Ibland så, skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill.
Det kändes nästan överflödigt och använda rösten, okej.
Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion, vi åt och drack & grät och vi skrattade och vi kom ihop.
Som bästa vännen som har tagit det till nästa level, där vi bara hoppades men fick se vad som hände!
För han var bäst, försök & överträffa det.
För han var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks.
För han, flyger iväg som ett pappersflygplan.
Du kan inte stanna kvar, du fuckar upp mitt organiserade liv.
Du har rappat in en massa pengar, allt jag vill kan jag få, men ingen trygg framtid.
Du har packat dina saker, på väg ut från vår lägenhet nu snart är den min.
Du vill bara krypa ner i sängen och säga förlåt för de blev som det blir.
För du kommer som ett yr och vinner mitt hjärta men flyr iväg till nästa så fort du anar något ansvar!
För jag fattar mycket väl att det är i dina, det såkallade blodet i dina ådror
kommer från din pappa, men tänker starta din familj så fort det går dåligt.
Det sociala arvet får rätt igen och det går utöver din bästa vän.
Jag älskar dig, så vi kanske kanske kanske syns igen!
Kommentera