Det var ett bra tag sen jag skrev något här så nu kände jag att det var dax att börja om. Och då menar jag börja om. Saker har vart lite skakigt den senaste tiden, men nu, för första gången på länge, känner jag att det är bra igen. Något som verkligen inspirerar mig mycket är serien one tree hill. Det kanske låter larvigt men det är sant. För mig är det inte bara en serie utan en inspirationskälla vad det gäller musik och kärlek. Både till vänner, familj och annat. Men det jag tror att jag har fastnat mest för med serien är just att jag kan relatera till så mkt. Inte bara livssituationer utan det dem säger och hur dem säger det. Vissa saker går helt enkelt rakt in i hjärtat. Det är som dagdrömmar man har, man föreställer sig saker som man vill ska ske. Eller hur livet verkligen sätts på prov ibland. Man är i full okontroll och har inte den minsta makt åt vilket håll man ska falla. Ödet ligger helt och hållet i någon annans händer. Det är en obehaglig känsla, men nyttig.
Men ja, jag erkänner, lite nördig är jag. Är trots allt 7:de gången jag ser om serien nu! Men den är som en bra låt eller bok eller en favorit film. Och det man berörs mest av, är oftast det man kan relater till, vad det än gäller.
Tanken är att jag inte ska skriva så deppigt som jag har gjort tidigare. Men lite existentiella livsfrågor kommer nog slinka in lite här och där. Och en och en annan dikt!
lovelove
