Jag var färdig med att röka gevär. Vi hade förlorat allt, kärleken var borta. Hon hade vunnit, mitt hjärta var krossat. Vi hade sån magi och det som hände var en tragegi både för mig och dig, men kanske bara för mig för stunden. Du kunde inte hålla händerna för dig själv. Det kändes som att vår värld var smittad av ett virus och på något sätt lämnade du mig försummad. Våra liv förändrades den dagen du tappade mig. Vi försökte, så mkt som vi grät, vi förlorade oss själva, men kärleken hade dött. Nu vet jag att du ångrar dig, men du valde lust när du lurade mig. Hur kan jag någonsin lita på dig igen?
Bägaren är redan fylld, så varje gång du kommer med dina småsaker rinner det över.
Hjärtat är ännu inte läkt.
Kommentera