Den dagen jag hittade dig kändes det som att jag hittade mig själv. Reflektionen mellan svart och vitt, lejon och lamm, plus och minus.. Du var mitt minus och jag var ditt plus. Du gjorde mig svag och och steg för steg, sakta men säkert, började jag bli någon jag inte kände igen, någon jag inte ville vara. Jag hade blivit maktlös och för kraftlös att göra någonting åt det. Jag var ditt plustecken. Du tog all min energi och ersatte den med din sköra yta. Du fick mig att stänga in mitt hjärta samtidigt som du fick mig att blekna lite mer dag för dag.
En del av mig avskyr dig för dina svek och vill inget hellre än att stänga dig ute för gott. Men.. man väljer tydligen inte vem man vill ha.., om man ändå kunde få göra det, jävlar va bra det skulle va.
Kunde jag så skulle jag, men jag kan inte.
Kommentera